oppet brev

Förbundet för samiska rättigheter, samisk rättshistoria och historia

Lagen skyddar staten mot medborgarna

- Samerna förlorare

Vilket parti vill rätta till dessa orättvisor?

 

FN kräver att Sverige säkrar och förstärker medborgarnas mänskliga rättigheter.

Sverige har erkänt Europakonventionen, men tolkar lagar så att statens egen tolkning går före Europadomstolens praxis och konventionstexten.

Detta innebär att lagen ger staten rätt mot medborgarna. Speciellt slår detta mot samerna, Sveriges urfolk, och rätten till land och vatten.

Som nu senast då staten, genom länsstyrelsen i Västerbotten, använder lagen för att få rätt att bränna och förstöra uråldriga samevisten i fjällvärlden! ”Svartbyggen” kallas det.

Statens förnedrande behandling och diskriminering av en hel folkgrupp fortsätter och intensifieras än idag, maj 2018!

Staten har inte ens orkat skriva på ILO-konventionen om mänskliga rättigheter, trots otaliga påpekanden från FN och andra internationella organ.

Konstitutionsutskottet har visserligen nyligen föreslagit en översyn av statliga tjänstemanna-ansvar och en utredning för att stärka domstolarnas oberoende. Men under tiden fortsätter myndigheternas övergrepp mot landets urfolk, samerna.

 

För Samiska Rättsförbundet är dessa frågor av yttersta vikt. Förbundets ordförande Thomas Persson har fördjupat sig i frågorna, läs hans djupanalys här:

 

 

Bakgrunden

 

Staten har, genom revision av FN´s råd för de Mänskliga Rättigheterna(MR), fått kritik och rekommendationer för att säkra och förstärka dessa för medborgarna.

Vad denna revision och FN inte tagit del av är på de sätt som Svenska Staten och regeringen i synnerhet behandlat dessa rättigheter. För att förstå detta måste man veta hur den Svenska lagstiftningen fungerar.

Regeringen (genom kulturdepartementet) har presenterat ” En strategi för det

nationella arbetet med mänskliga rättigheter”.

Sedan 1993 har detta genom det synsätt som våra folkvalda och regeringen tillämpat inneburit

att dessa grundläggande rättigheter undanhållits Svensken.

 

Hur Är Detta Möjligt?

 

Prop 1993:94 117 s 35-38 samt 53 f avseende RF (regeringsformen) 2:23 visar detta tydligt.

 

Regeringen anser att dessa rättigheter och erkännandet av dessa (Europakonventionen) utgör en folkrättslig förpliktelse ”gentemot andra fördragsstater”!

Detta innebär att den svenske medborgaren inte kan åberopa några rättigheter mot svenska staten genom konventionen i sig. Genom RF 2:23 ges rättigheterna inte grundlagens status utan endast ett konstitutionellt åliggande för lagstiftaren. Europakonventionen blir i stället lag genom SFS 1994:1219. Där stipuleras att konflikter och tolkning av konventionsåtagandena ska ske genom lagtolknings- och/eller med rättstillämpningsmetoder.

 

Dessa tolkningsmetoder är namngivna till ”lex posterior resp. lex specialis”.

Lex Posterior = ny lagstiftning kan ges företräde framför gammal.

Lex Specialis = Inhemska regler ges företräde framför konventionsrätten.

 

Innebörden av propositionen i jämförelse med RF 11:14 (1974) (se not*1) är alltså att särlagstiftningen ska ges företräde framför konventionstexten och Europadomstolens praxis.

Svensken kan således inte påräkna det medborgarskydd, skydd för egendom, liv och hälsa som Sverige ger sken av inför andra fördragsanslutna stater.

 

*1: RF 11:14. 14 § Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat ..”

 

Notera följande citat ur ”Sveriges grundlagar och riksdagsordningen – Inledning av Erik Holmberg och Nils Stjernquist i bearbetning av Magnus Isberg”. (utgiven av Riksdagen, 2007), Citatet är hämtat ur inledningen och handlar om de grundläggande fri- och rättigheterna i RF, kapitel 4.2, sid. 21 – 26.

 

”Framtida kollisioner i rättstillämpningen mellan konventionens bestämmelser och äldre eller nyare regler i svenska författningar får lösas enligt gängse lagtolkningsprinciper. Högre lag (lex superior) har företräde framför lägre lag, nyare lag framför äldre,lex specialis framför lag med mera allmän syftning (lex posterior)”Vid kollision mellan högre och lägre författning blir principiellt sett RF 11:14 om normprövning tillämplig.

 

Vad innebär detta synsätt för den vanlige svensken?

 

Regeringen konstaterar själv i sitt strategidokument (sid 16 f.)

 

”svensk domstolsprövning och tillsyn innebär inte i sig en garanti för säkerställande av respekt för de konventionsåtaganden som kan aktualiseras vid en prövning eller tillsyn.”

 

Jag vill hävda att Regeringen medvetet undanhållit alla de konventionsrättsliga åtagandena för den svenske medborgaren.

 

Anledningen till detta kan man bara spekulera i, men troligen fanns en rädsla för att medborgaren utgjorde en fara för staten. Sedan 1970-talet har man konsekvent motarbetat inslag av medborgarrätt. Man har betraktat medborgarna som ett kollektiv och de rättigheter som utövas av detta har gått före den enskilde medborgarens rätt. (jfr. Justitierådet Petrens motstånd mot grundlagsreformen 1974).

 

Problemet uppstår när den enskilde Nu vill föra en kränkning till torgs. Vare sig det gäller egendom, liv och hälsa, är det i varje fall Regeringen (genom domstolarna) som avgör, och därmed har ansvar för, att alla åberopade konventionsbrott prövas enligt konventionsrättsliga principer.

 

Vi har genom den ovan presenterade modellen blivit berövade möjligheten att själva känna oss kränkta och få detta opartiskt prövat i vårt land.

 

Hur kan en sådan lagstiftning och synsätt på medborgaren försvaras? Modellen är så skickligt gjord att ingen direkt kan avgöra hur tillämpningen ska ske. Ett samarbete med domstolsväsendet samt andra myndigheter krävs. Är också övertygad att skrivningen inte allena kommer från regeringskansliet utan det har krävts medverkan av några av våra ”finaste ” arbetande jurister och domare. Vi vet ju att domstolsväsendets ovälde (självständighet) har ifrågasatts och detta införande har under många år krävt nära samarbete mellan Styrande och Dömande makt (regering / domstolarna). Inte konstigt vi har kvar denna kvarleva, att utse dömande jurister från justitie- och finansdepartement och att detta görs av regeringen, utan insyn.

 

En öppen lämplighetsprövning måste ske då våra domstolar är njurarna i vår demokrati .Man undrar vad som varit kriteriet hitintills.

 

Medborgaren kan inte lita på att det ges en rättvis rättegång (fair trial artikel10),att denna ger direkt effekt på anförd fråga (effective remedy ,art 13). Ej heller gäller för Sverige att man är skyldig att inhämta förhandsbesked från Europadomstolen eller följa dess praxis.

 

Detta kokar ihop till kärnfrågan - har den svenske medborgaren rätt att känna sig kränkt?

 

Hur kan man försvara att grundläggande regler avseende kränkningar på individen inte prövas utifrån individperspektivet. Dessa regler kan ju inte ersättas med den kollektiva nyttan och ett kollektivistiskt synsätt. Europakonventionens krav på proportionalitet (lämplig avvägning) visar den vikt man tilldelar individperspektivet. Här krävs en följsamhet till Europanormen samt utarbetad praxis.

 

I alla dessa fall går Sverige före och förhindrar en prövning i landet. Samtidigt stipuleras en regel om tillåtelse att först efter genomgång av frågan i Sveriges alla instanser ska en prövning kunna ske i Europadomstolen. Detta kan endast ses som ett sätt att förhindra/försena prövningar av de svenska klagomålen.

Utifrån många fall av uppenbara kränkningar ser man ett mönster. Där Staten är eller riskerar att vara part tillämpas en mycket restriktiv tolkningsmodell av stadgan. Domsluten blir efter lång och utdragen process ofta ihåliga, motstridiga och svårtolkade. Det råder heller ingen samstämmighet mellan olika myndigheter och dömande organ vad gäller graden av genomslag av Europarätten.

 

I många fall avviker man från redovisad praxis i Europarätten, om man överhuvudtaget svarar. Systemet verkar främst ha målsättningen att klagande part inte ska överleva prövningen på grund av tidsutdräkt. Syftet verkar istället inställt på att så lång tid som möjligt förskjuta genomslaget av medborgarrätten in i framtiden vilket i sig utgör ett brott mot effektivitetskravet.

 

I tjugofyra (24) år har nu flertalet regeringar motarbetat genomslaget av konventionsrätten. Dessa finns dokumenterade i alla de klagomål som staten fått hantera och bristen på effektivitet i hanteringen av den enskildes rättighetskatalog är sanslös. Medborgaren har behandlats som en ”Parias / Persona non grata” av alla de instanser som skulle tillgodose att Sverige var ett föredöme vad beträffar ”De mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna”.

 

Att man nu presenterar en strategi för det nationella arbetet är ändå ett steg framåt. Men hur ska man Nu kunna rätta till decennier av missbruk gentemot den enskilde.

 

Det finns en finns en stor risk att man vill arbeta bort och dölja alla de förluster som svensken fått utstå genom nya framtidsinriktade strategier utan att se vad man genom historien gjort sig skyldig till.

 

Vi är ju ändå medborgare i Europa och borde få utöva samma rättigheter som andra Européer.

 

Man kan också ana att andra stater och regioner samt internationella organ (FN) trycker på för att jämställa utvecklingen mellan fördragsstaterna .

 

Inom Samiska Rättsförbundet arbetar vi aktivt för att alla internationella organ som hanterar dessa grundläggande rättigheter, får all kännedom om Sveriges och Svenska Statens agerande i denna fråga.

 

För den svenske medborgaren har tillämpningen av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna en avgörande betydelse.

 

Dels hur rättigheterna hanteras inom det svenska rättssystemet exempelvis:

 

-tillträde till domstol

-rättvis rättegång (i Sverige fri bevisning ett problem),

-effektivt förfarande (tid,fråga),

-direkt effekt (här och nu),

-följsamhet till Europarätten (förhandsbesked och praxis)

 

På alla dessa punkter har det svenska systemet medfört avsevärda rättsförluster för medborgaren under tjugofyra år. Dessa förluster har stärkt den rådande maktstrukturen (regering och utskott) och medfört att domstolarna blivit alltmer ofria i förhållande till den styrande makten och samtidigt gjort sig mera fria att tillämpa lagtolkningsrätten och metoder gentemot den enskilde medborgaren. Detta kan inte accepteras i en demokratisk stat med ett fungerande rättssystem. Allt har blivit en fråga om tolkningar och fri bevisning. Här nedan listas ett antal exempel på frågor där Europarätten kunde gjort stor skillnad.

 

Samernas kamp om rådigheten över sitt land och vatten

 

Många enskilda har gjort stora förluster i samband med tvister om rådighet och ägande till områden i Norrlands inland. Samtidigt pågår hela tiden tvister om nyttjanderätten i olika grad till stora områden.

 

Staten har genom Vattenfall, Sveaskog samt LKAB m.fl stora intressen att kvarhålla sitt restriktiva synsätt.

 

Klagomål avisas kontinuerligt i Sverige. I många fall tätnar dimman i dessa frågor genom statens utdelande av nyttjanderätter och andra splittrande åtgärder till för det samiska folket.

 

Den Samiska frågan har begränsats till rennäringen och dess diskriminerande effekt på det Samiska samhället. Modellen finns i historien och benämnes ”Härska genom att söndra”.

 

I strategin som tidigare presenterades rekommenderades Staten att fördjupa samarbetet med sametinget.

 

Detta för att garantera samernas rättigheter som urfolk och deras rätt till sitt land och vatten.

 

Man kan undra hur samarbetet med samerna ska ske i den ordning som nu finns genom det uppdrag som man tilldelat sametinget. Det lär ju knappast räcka med en informationsplikt för att lösa samernas landfråga.

 

Bankkrisens Offer

 

Under 1990-talets bankkris skrämdes Svenska Regeringen till att ge de Svenska Storbankerna fribrev, att under rådande situation ha fritt tillträde till bankkundernas kassakonton och tillgångar i övrig. Man utvecklade konkurser och förfarande med panter som endast kan liknas vid expropriation. Allt för att Statens egen nota skulle bli så liten som möjligt. Bankerna gick bärsärkagång i sina kunders kassakonton och inget gick att hindra. Detta räckte inte ändå för några av våra banker som tvingades ta miljardstöd, alternativt övertagande av staten. Hela slutnotan belastades medborgarna som kollektiv och företagarna fick förpassas ut i kylan.

 

Alla medborgare som försökte åberopa sin rätt, fick denna avvisad utan svar från svenska domstolar och myndigheter. Långt över 400 000 företag sattes i brand och minst det dubbla privatpersoner lämnades åt slumpen, alternativt sattes på minsta möjliga standard enligt socialtjänstlagen.

 

Kampen om allemansrätten

 

Egendomsskyddet står här mot det allmännas intresse till fri disposition.

 

De förslag som lagts fram visar att den privata äganderätten diskrimineras igen och markägare riskerar nu att sättas i andra rummet med fullt ansvar och skattskyldighet.

 

 

Andra samhällsfrågor där individskyddet borde ha framskjuten plats:

 

Natura 2000, Art-habitatdirektivet, fågelskyddsdirektivet, havsmiljödirektivet, datalagringsdirektivet.

 

Exploateringsfrågor för gruvdrift, vindparker, telecom utbyggnad, vattenkraft, kommunal och statlig infrastruktur m.m.

 

Socialtjänstslagen, barnkonventionen, statlig -regional och kommunal tillsyn (förvaltare, gode män) Plan- och bygglagen, med flera förvaltningsrättsliga regler och glöm inte hanteringen av våra pensionsfonder, våra intjänade inte uttagna löner, som försvann in i statskassan. När ska dessa betalas tillbaka eller har pengarna delats ut till annat?

 

Ett Skydd-När då

 

Som belyses slår dess grundläggande regler igenom i mycket av vår vardag. Ett skydd för missbruk och oaktsamhet gentemot den enskilde medborgaren är ett krav som jag tror alla kan se nödvändigheten av och detta bildar stommen i Konventionsrätten .

 

Våra rättigheter enligt denna är grundläggande, civila och medfödda och behöver inte någon regerings tillstånd eller filtrering för politiska syften.

 

Sverige skulle ju garantera detta och genom prop 1993:64 samt FS1994:1219 ge oss tillgång till detta skydd och inte vrida detta skydd mot medborgaren och därmed kränka densamme.

 

Frågan är bara ...NÄR DÅ ?

 

Vilket politiskt parti vågar ta ställning för dessa frågor och en gång för alla ställa sig på samernas sida. Det är bara fyra månader kvar till riksdagsvalet.

 

Samiska Rättsförbundet

Thomas Persson

Ordförande